Fokus på TWC: Vi uppmärksammar tidskriftens 20:e utgåva

Fokus på TWC

Den här månaden uppmärksammar OTW (Organisationen för transformativa verk) Transformative Works and Cultures – TWC (Transformativa Verk och Kulturer), OTWs internationella kollegialt granskade akademiska onlinetidskrift fokuserad på mediastudier, som just har utkommit med sitt 20:e nummer. Glöm inte att hänga med på livechatten den 19:e september.

Idag tar vi en närmare titt på TWCs historia. Paul Booth och Lucy Bennett skriver för TWC, granskar ofta material för tidskriften och har tillsammans varit gästredaktörer för ett nummer; Paul är också medlem i TWCs redaktionsråd. Amanda Odom är en skribent som har skrivit två Symposium-artiklar. Alla tre var vänliga nog att svara på några frågor om fanstudier och sina erfarenheter av tidskriften.

Tidskriftens 20:e nummer är en viktig milstolpe. Sju år har gått sedan första numret publicerades. Är ni åtminstone lite grann förvånade över att TWC fortfarande lever och har hälsan?

Paul: Jag är inte alls förvånad över TWCs framgångar. Från första numret har tidskriften levererat kvalitetsforskning och rigoröst akademiskt arbete som har varit till välsignelse för fanstudier (och fandom som helhet). Jag vet att öppen publicering i den akademiska världen – d.v.s. publicering som inte håller till bakom betalväggar och föråldrade former av inåtvänd vetenskap – uppfattas som mindre värdefull i många delar av det akademiska livet, men TWC har verkligen bevisat att det är precis tvärtom. Genom att publicera på ett sätt som efterliknar fansen själva, genom att låta vem som helst ta del av och lära sig av tidskriften har TWC gjort fan-forskning mer tillgänglig för både akademiker och fans. (Och för aka-fans, fan-akademiker, fan-forskare och forskar-fans eller vilka andra begrepp som kan passa in!) Fanstudier har vuxit som område just på grund av denna öppna tillgänglighet – genom att erbjuda insiktsfulla och välgrundade artiklar till personer som kanske inte vanligtvis anser sig vara en del av den akademiska inriktningen “fanstudier” har TWC faktiskt öppnat upp vad det innebär att vara akademiker och vad akademiskt arbete på 2000-talet är. TWC har verkligen breddat området och låter många ta del av artiklar som de kanske annars aldrig fått möjlighet att ta del av. De borde hyllas på sin jubileumsdag för allt detta viktiga arbete. Vi blomstrar alla på grund av TWC.

Lucy: Inte allsl! Jag tror att tidskriften är ett verkligt bevis för områdets vitalitet just nu. Jag känner att fanstudier har nått en sådan spännande etapp i sin utveckling – nya forskare kommer fram och, vilket är viktigt, området blir mer reflekterande gentemot sig själv, hittar luckorna och försöker rikta vår kollektiva uppmärksamhet mot dem. Årets konferenser (PCA [Popular Culture Association conference], SCMS [Society for Cinema and Media Studies conference], FSN [Fan Studies Network conference]) och dialogen dem emellan visar vilken energi som har byggts upp. Jag känner att TWC har utvecklats i samklang med detta och genomfört ett otroligt arbete samtidigt med viktiga specialnummer som ligger rätt i tiden. Denna uppmuntran för särskilt specialnummer har gett tidskriften energi och inriktning, liksom dess emfas på att skydda såväl verk av fans som källor – en extremt viktig faktor inom fandomforskning..

Att vara en publikation som är tillgänglig för alla är också av enorm vikt i dagens akademiska klimat och gör det här arbetet mer tillgängligt för en bredare läsekrets. Jag tror att det är en synnerligen värdefull tillgång som tidskriften har.

Jag vill också säga att jag tror att TWCs framgångar har fått stor hjälp av Kristina och Karens starkt stödjande redaktionsarbete. Som skribent och även gästredaktör ser jag hur värdefullt det är med deras vägledning genom processen. Deras uppmuntran och stöd till nya och etablerade skribenter är juveler i TWCs krona.

Så, allt som allt är jag inte alls förvånad över att TWC lever och har hälsan. När jag läste de första numren satte jag stort hopp till tidskriften och jag är väldigt glad över hur den har utvecklats och överträffat de förväntningar jag hade från början.

Amanda: Jag skulle varit väldigt förvånad om den inte var det. Film- serie- och spelindustrierna (för att nämna några) har anammat fankulturer mer än någonsin tidigare. Vi kan se detta på vilken sorts filmer som dragit in mest pengar under de senaste åren (bland annat Dark Knight, Avengers, Hunger Games och Harry Potter-serien). Vi kan titta på fan-favoritregissörer som Joss Whedon och James Gunn (som själv började sin karriär med en gammal fandom-favorit,Troma team) som har fått resurser för att göra dessa storsäljande filmer. Vi kan se det i det ökande antalet ”mainstream-författare” som började med att skriva, och i vissa fall fortfarande skriver, fanfiction. Det finns i själva verket ett antal icke-akademiska periodiska publikationer som tagit upp fanfictions plats i dagens medier (Washington Post, Wired och Entertainment Weekly har alla haft artiklar om detta det senaste året). Det faktum att manus som utspelar sig i alternativa universum (AU) blir mer och mer populära (jag kommer att tänka på Star Wars och Once Upon a Time) är en annan indikation på kanontexternas fluiditet.

Med romaner som Grey och Twilight, de omgjorda Star Trek och Star Wars och den nya status kongresser som SDCC och NYCC fått, har vi de senaste åren sett hur mainstream-media fokuserar mer än tidigare på transformativa verk och fangemenskaper. Har ni sett en ökning i antalet inlämnade essäer och bredden hos dessa?

Paul: Jag måste erkänna att trots att fandom som sådan blir en mer etablerad typ av identitet – fler identifierar sig som fans och fler är stolta över sin fan-identitet – så har jag inte sett vare sig att antalet inlämnade essäer eller bredden ökat. Naturligtvis ser jag bara en väldigt liten andel av dessa essäer hursomhelst – bara dem jag är ombedd att granska och de som är för mitt specialnummer. Så jag ser inte hur det ser ut i stort med inlämnade bidrag. De essäer och artiklar som publiceras idag håller lika hög kvalitet som de från 2008 och särskilt de allmänna numren representerar ett brett spektrum av innehåll om transformativa verk. Om något så har jag generellt i fan-forskning sett mer av kritik och omläsning av detta mainstreamade berättande. Skribenter som Kristina Busse, Matt Hills och Suzanne Scott problematiserar ”mainstream-identiteten” och illustrerar att bara vissa identiteter blir mainstream och bara vissa typer av fandoms upphöjs. Fastän vi kan ha kommit förbi uppfattningen om en dikotomi där ”idrottsfans är normala men mediafans ses som annorlunda” tror jag att vi har lång väg att gå innan mediafans (i synnerhet icke-vita, kvinnliga, transformativa fans) uppfattas som lika giltiga som andra sorters fans.

Lucy: Jag tror att till en viss grad har det här mer allmänna fokuset på fandom dragit fler forskare till fanstudier generellt och därigenom till tidskriften. Det är svårt för mig att bedöma detta i termer av insända bidrag överlag, men som läsare av TWC och som granskare har jag sett att ett bredare spektrum av material studeras och publiceras. Jag tycker att fokus från mainstream-media är ganska spännande, när det gäller att undersöka vad detta innebär både för forskare i fanstudier och för fans. Jag tror att TWC har speglat den energin på ett väldigt bra sätt, men det har tidskriften alltid gjort, alltsedan de första numren.

Amanda: Diskussionsämnena från tidigare tidskrifter är lika vitala och relevanta idag som de var när de ursprungligen skrevs. När jag ser tillbaka till första numret lägger jag till exempel märke till att där fanns en artikel om ”Deltagardemokrati och Hillary Clintons marginaliserade fandom”.

Det är intressant att artikeln ”’Än en gång en kunglig quest’: Fan-spel och den klassiska äventyrsgenren” från 2009 till och med har blivit ännu mer relevant eftersom serien Kings Quest lägger till ett nytt spel och både Gabriel Knight och Grim Fandango har fått jubileums-remastrar och många retro- eller små spelföretag har vänt sig till Kickstarter och andra crowdfunding-kampanjer för att göra verklighet av fan- och skapardrömmar.

Definitionen av fandom är mångfacetterad. Tidskriften har fortsatt att anamma denna mångfald genom att diskutera musik, sport, romaner, serier, filmer och spel, såväl som genom sättet den har utforskat historia, tagit framtida trender i övervägande och undersökt fandom “in action” genom att undersöka nutida konvent och grupper. Teman som deltagares upplevelser, frågan om ägarskap (av kroppar, av text) och fandoms sociala gemenskap har förfinats i mittfåran. I takt med att fan-deltagandet har fortsatt att utvecklas har tidskriften kunnat undersöka många mikro- och makroelement inom området.

Om ni svarar som granskare, kan ni berätta vad det är hos en essä som inte bara fångar er uppmärksamhet utan gör att just den essän passar perfekt för att publiceras i tidskriften?

Paul: För mig är de mest spännande essäerna de som visar mig på nya inriktningar inom fan-studier. Jag tror att styrkan hos tidskrifter som TWC ligger i det framåtsyftande arbete som görs i tidskriften. Den tvingar fram nya riktningar för området. En publicerbar essä måste vara grundad i literaturen men inte så beroende av den att essän bara upprepar sådant som redan är känt. Den måste också visa att skribenten har gjort sin läxa, att han eller hon känner till nyckelverken inom sin del av forskningsområdet. Som område har vi passerat ”Jenkins 1992” (fast det är fortfarande viktigt!): så mycket fanstudie-arbeten har kommit ut bara de senaste tio åren att det är viktigt att känna till de viktigaste förändringarna inom ämnet. Naturligtvis hjälper det också att området inte är så stort att detta är en omöjlig uppgift! Men nyckeln för mig kommer alltid att vara att hitta egna argument. Jag älskar att granska essäer och hålla mig i framkant på området – jag får en kick av att veta vad som är på gång.

Lucy: För mig personligen finns det ett antal områden som kan göra mig entusiastisk över ett potentiellt TWC-bidrag. Det kan vara ett modigt försök med en metod, ett starkt argument eller bara ett utforskande av ett område som inte tidigare behandlats uttömmande. Studier som välkomnar litteratur som går bortom det vanliga kan också vara väldigt fängslande. Jag upplever att fokus på transformativa praktiker kan attrahera väldigt dynamiska studier, och de som täcker ny, eller tidigare sparsamt utforskad, mark kan verkligen dra till sig min uppmärksamhet redan från början.

Amanda: Alla texter ska engagera, eftersom de etablerar ett inslag av relevans för en större bild. När det gäller fan-studier gillar jag verkligen att undersöka kopplingar mellan en text specifikt och en större genre, en genre och en läsekrets, en läsekrets och en gemenskap.

Kan ni berätta lite om redigeringssprocessen före produktionen? Arbetar redaktionsmedarbetarna nära skribenterna? Rent generellt, ändrar sig en essä mycket under gången från bidrag till publicerad artikel i tidskriften?

Paul: Jag kan bara prata om min egen erfarenhet av tidskriften: de artiklar jag har publicerat och det specialnummer Lucy och jag har satt ihop. Generellt kan den mängd ändringar som görs i en artikel variera mycket beroende på vad som skickades in och vilken sorts ändringar som behövs. Bedömningen av innehållet genom kollegial granskning kan vara arbetskrävande eller minimal; det beror verkligen på hur genomarbetad essän är när den skickas in. Den första essän jag skickade in till tidskriften (för nummer 9, “Fan-/Remixvideo”) var extremt olik det som så småningum publicerades, på grund av den utmärkta kollegiala granskningsprocessen. Jag fick extraordinär feedback som hjälpte artikeln att bli mycket bättre, men den förändrades mycket längs vägen! Den andra artikeln jag har publicerat, i nummer 18, behövde inte alls ändras så mycket till innehållet. (Detta är inte en kommentar om granskarna eller redaktörerna, som konsekvent är bra, utan bara en reflektion över olika artiklar skrivna vid olika tidpunkter i min karriär). Båda artiklarna skilde sig i publicerad form från det jag skickade in – de var annorlunda och betydligt bättre! Detta är en av anledningarna till att jag verkligen tycker om att granska artiklar: jag märker att mitt eget skrivande har fått ut så mycket av de högkvalitativa kollegiala granskningar jag själv fått, både i TWC och de flesta andra tidskrifter jag blivit publicerad i, så jag försöker att i min tur också ge feedback av hög kvalitet.

Att ge ut ett specialnummer har förstås sina egna utmaningar och glädjeämnen – både Lucy och jag arbetade närmare redaktörerna för att ge feedback till skribenterna. Jag kunde följa textredigeringsprocessen närmare också och blev oerhört imponerad över kvalitén på textredigeringen. Det slog aldrig fel att Lucy, jag och artikelförfattaren kunde läsa igenom artikeln ett antal gånger och känna att den var perfekt, och sedan ändå få tillbaka den med massor av röda markeringar! Textredigerarnas arbete uppmärksammas sällan, men det märks alltid – eller rättare sagt, det märks inte just för att de är så bra.

Lucy: Redaktionsmedarbetarna på TWC finns till hands hela vägen med sin hjälp och ledning, och detta är en extremt värdefull del av processen. För mig har det känts väldigt lättsamt att vara gästredaktör och publicera tidskriften och det är framför allt tack vare att redaktionsmedarbetarna arbetar sida vid sida med gästredaktörerna. Ja, en essä kan förändras ordentligt under processens gång, men det varierar från essä till essä. Den kollegiala granskningsprocessen för TWC, som jag har varit involverad i under ett antal år som granskare, är alltid konstruktiv, med feedback som är inriktad på att hjälpa skribenten att göra sitt bidrag så starkt och robust som det bara kan bli.

En sak som skribenter ibland missar är att smida samman och tydligt lägga fram ett resonemang i introduktionen som sedan utvecklas artikeln igenom, eller ett substantiellt metodavsnitt – ett grovt misstag eftersom tidskriften understryker vikten av att förklara metodologin, särskilt om fan-källor är inblandade. Att se den omvandling som kan ske när detta åtgärdas kan vara en underbar upplevelse. Andra essäer kan bara behöva väldigt små korrigeringar, men jag skulle säga utifrån min erfarenhet att det är väldigt få essäer som inte i någon grad blir bättre genom kommentarer och förslag från TWCs kollegiala granskningsprocess.

Amanda: Utifrån min erfarenhet som redaktör och skribent tror jag att det varierar mycket. I en del fall kan det komma in essäer som bara glänser. De är väl underbyggda, relevanta och passar klockrent in i temat för numret, och den sortens texter kan vara väldigt spännande.

Ibland kan en forskare vara något på spåren men tveka när det gäller vad som bör beskrivas i detalj eller vad som behöver utvecklas vidare med tanke på målgruppen eller textens allmänna syfte. (Det är viktigt att vara försiktig med en tidskrift som har ett så brett fokus på fandom-gemenskaper – en del läsare kan känna till AU-fanfiction väl, men inte ha en aning om vad lajv-rollspel är). Då kan mejl och korrespondens flöda fram och tillbaka och resultera i förslag, tolkningsinsikter, och ibland delande av forskning eller resurser.

Ni är alla tre (Lucy, Paul och Amanda) tidskriftsskribenter. Vad är det inom fankulturen och mediastudierna som verkligen talar till er musa?

Paul: Det är verkligen en komplex fråga! När jag kokar ner fankultur och mediastudier till vad som specifikt attraherar mig, så är det fandoms totala påverkan på världen. Jag tror att fandom är en av de allra viktigaste delarna i vår kultur, och inte bara för att (delar av) den har hamnat i mittfåran under de senaste åren. Vi associerar fans med mediatexter, särskilt i en tidskrift som TWC, och det finns en god anledning till det. Fans är synliga, de är involverade i cosplay, de skriver fiktion, de gör videor. 130 000 deltar på Comic-con. Miljoner använder Tumblr, Twitter eller Wattpadd för att mötas och prata om sina favoritprogram på TV, filmer, böcker o.s.v.

Detta är utan tvivel viktigt. Folk möter nästan 15 och en halv timme media per dag, vilket innebär att vi tillbringar mer tid med att uppleva media än att drömma. Är det då konstigt att våra favoritmedier är det vi väljer att koncentrera oss på? Fandom är en synlig representation av denna interaktion och sättet som fans ger kritik till media och försöker göra medierna bättre (hur det nu definieras) är en väsentlig del av våra medialiv. Fanstudier är lika väsentligt, som ett sätt att göra detta begripligt och ett sätt att illustrera det för andra, samt därmed visa fans påverkan i vår kultur.

Men fandom handlar om mer än media och fans representerar en mycket mer universell känsla: av positiva känslor, av gemenskap, engagemang eller social förändring. Vi ser fandom i religiösa ritualer, vi ser fandom i berättelser runt lägerelden, vi ser fandom i politiskt engagemang. Fandoms känslomässiga mönster kan utsträckas till de mest spännande och dramatiska delarna av våra kulturella liv. Fanstudier låter oss skapa kontext, historiskt perspektiv och personlig relevans kring fans aktiviteter idag, och tillämpa detta på alla andra aspekter av våra liv

Det bästa hos fans representerar det bästa hos oss.

(Notera vänligen att jag inte avsiktligt ignorerar några av de mer negativa aspekterna av fans – att studera antagonism mellan fans hjälper oss att se disharmoni i andra delar av kulturlivet också. Men fandom är en sådan positiv upplevelse för så många, det är det jag tycker är så uppfriskande och som ständigt genererar idéer.

Lucy: Jag skulle säga att för mig är de element i fankulturen som fascinerar mig mest den passion och den kraft som man kan hitta där – två områden som ofta kan vara sammanlänkande kring fan-objektet och känslan. Jag tycker enormt mycket om att försöka reda ut en fankultur för att undersöka dess nyckelområden och vad som kan väcka nöje och konflikt. Det finns så mycket som kan undersökas inom fanstudier och det tycker jag är enormt inspirerande.

Amanda: Jag är själv ett fan. Jag älskar Batman, Sandman, Silent Hill, Alien… Jag älskar att läsa/titta på texter från mina favoritserier och jag har turen att ha ett yrke som gör att jag kan undersöka detta vidare. Jag älskar att läsa om hur människor reagerar på och i fangemenskaper. Jag älskar att se vad konstnärer kommer på för att utvidga, omdefiniera eller dekonstruera kanon. Att utforska text är en transformation, en känner alltid att en är med på grundnivå, även när en kärntext är femhundra år gammal eller mer.

Hur tror du tidskriften är efter ytterligare 20 nummer? Hur står det till med transformativa verk när sju år till har gått?

Paul: Att förutsäga framtiden är dömt att misslyckas. Med det sagt skulle jag hoppas att TWC fortfarande lever och har hälsan och fortfarande publicerar innovativa verk. Jag skulle gärna fortsätta att vara förknippad med tidskriften och ser inte att det skulle förändras inom en nära framtid! Och om sju år tror jag att transformativa verk kommer att vara lika coola, innovativa och uppfriskande som de är nu. Jag misstänker att det kommer att finnas ett nytt regerande socialt medium att dela dem på (Tumblr…dina dagar är räknade) men de kommer fortfarande att vara fantastiska. Ju mer saker förändras, desto mer förblir de desamma.

Lucy: Jag tänker mig att tidskriften fortfarande lever i välmåga och kanske utkommer med ännu fler nummer per år, om det är möjligt! Om sju år skulle transformativa verk kunna ha utvidgats enormt genom teknikförändringar (och vilket gensvar dessa verktyg får), och kanske också genom ytterligare integrering av de personer och källor som är objekt för fandom. Orlando Jones (som jag intervjuade tillsammans med Bertha Chin 2014 för en artikel i TWC nr 17) är ett fascinerande exempel på hur en person med en fandom kan engagera sig i sina online-nätverk och gemenskaper på ett rikt (och ibland också kontroversiellt) sätt.

Amanda: Att vara akademiker och fan samtidigt (acafan) är verkligen inget nytt fenomen; forskare har en tendens att utforska det de känner är relevant och intressant genom hur det relaterar till deras forskningsområde.

Organisationer som Fan Studies Network har introducerat nya forskningsbaserade gemenskaper och publikationer som liknar Journal of Fandom Studies, så diskussionen expanderar, och institutioner som University of Iowa hjälper också till med att se till att fanzine-historia bevaras genom att ordna arkiv för fanpublikationer till fromma för framtida forskare och fans.

Som en del i spektret av fanstudier kommer tidskriften att fortsätta att ha en plats i diskussionen, särskilt för att den tillåter fluiditet och mångfald i sina undersökningar

När det gäller var transformativa verk befinner sig som forskningsområde eller allmänt intresse så är det en väldigt bred fråga. Klassiker, karaktärer, troper o.s.v. kommer att fortsätta omformas – jag ser fram emot vad som blir nästa nya sak och vad som blir populärt (igen).

Till sist, vilket ögonblick är du mest stolt över när det gäller din koppling till TWC?

Paul: Jag är otroligt stolt över allt arbete jag gör för TWC. Jag tycker att specialnumret om Fandom och prestation som Lucy och jag var gästredaktörer för var en fantastisk upplevelse och jag lärde mig så mycket av det. Men jag tror att jag var allra stoltast när jag fick in min första artikel i TWC. Jag är inte överförtjust över den artikeln idag (jag tror inte att den är det bästa jag någonsin gjort) och jag är mer stolt över andra saker jag gjort senare, men då var det en stor framgång för mig att bli publicerad i TWC, det var ett av mina akademiska mål. Så, fastän jag tror att jag har överträffat kvalitén på den artikeln med mina senare alster fortsätter det att vara ett av mina stoltaste ögonblick att ha blivit godkänd för TWC.

Lucy: Det finns två ögonblick som verkligen sticker ut för mig.

Det första är att få min artikel tryckt! Det var mitt första bidrag till en tidskrift och en artikel baserad på ett kapitel i min doktorsavhandling som var inriktad på R.E.M.-fandomen. Artikeln gick igenom två vändor av kollegial granskning och jag lärde mig så mycket under tiden. Vid en tidpunkt gav jag nästan upp, men Kristina och Karen fortsatte att uppmuntra mig. Och jag klarade det och jag har aldrig ångrat det. Den processen var ovärderlig för mig och mitt framtida arbete. Att slutligen se artikeln publicerad var ett riktigt stolt ögonblick och sade mig något som jag skulle vilja fömedla vidare till andra: fortsätt och ge inte upp!

För det andra var specialnumret om prestation och performativitet i fandom (Vol. 18, 2015) som jag gästredigerade tillsammans med Paul ett annat mycket stolt ögonblick. De ursprungliga redaktörerna hoppade av och vi gick in i ett väldigt sent stadium. Vi lyckades få ihop ett fantastiskt urval skribenter och ämnen på mycket kort tid. När jag tog ett steg tillbaka och såg på slutversionen av det numret blev jag så nöjd med bredden och kvalitén på innehållet. Det är alltid en glädje och ett privilegium att få arbeta tillsammans med Paul, så det var redan en väldigt trevlig process. Kristina och Karen är också otroligt stödjande och hjälpsamma och jag känner mig extremt stolt över skribenterna i specialnumret. Jag hoppas få många fler tillfällen att jobba med TWC och ser fram emot åtminstone tjugo nummer till!

Amanda: När jag blev tillfrågad om att granska en artikel för tidskriften kände jag mig personligen stolt över att vara en av de kollegiala granskarna. Men, jag tycker att vetskapen att TWC har uppnått sitt tjugonde nummer är den största anledningen att vara stolt.

Detta nyhetsinlägg har översatts av OTWs översättarvolontärer. För att lära dig mer om vårt arbete, besök sidan för Översättning på transformativeworks.org.