När james_ blev ombedd att skriva några ord om sin tid hos OTW (Organisationen för Transformativa Verk) och speciellt Archive of Our Own – AO3 (Vårt Eget Arkiv), hade han så mycket att säga att det blev svårt för honom att inte skriva för mycket. (Han vill tacka Priscilla som hjälpte honom redigera!) Nedan kan ni läsa om några av de jobbigare tider som james_ har varit med om under sin tid som medlem i kommittéerna för System och Tillgänglighet, Design och Teknologi. Ni kan också höra om de belöningar han har fått för att han hållit vår vision klar och vår anda vid liv. Som ni kan se nedan, så var james_ den medarbetare som tog emot Hugo-priset för bästa relaterade verk å AO3s vägnar.

Att vara volontär för OTW i det tidiga skedet var spännande, stressande, utmattande och demoraliserande, men också värt det. På den tiden arbetade vi med 5 servrar och vi justerade ständigt belastningen mellan de få system vi hade. Vi bad våra vänner på Dreamwidth om hjälp och de hjälpte oss (tack, Mark). Vi lhöll fortfarande på att lära oss när tsunamin av ökande AO3-besök slog över oss.

Även om det alltid finns människor som vill försöka slå ner dig i skorna, så finns det många fler som vill stödja och höja oss. Jag är tacksam till var och en som donerar till OTW. Era gåvor betyder att vi har råd med de maskiner som gör att AO3 kör stabilt, och att jag nuförtiden sällan väcks mitt i natten på grund av oväntade driftstopp.

Något annat som hade stor inverkan på mitt liv som volontär var de återkommande konflikter som båda mina kommittéer hade med tidigare versioner av OTW-styrelsen. Dessa orsakade stor frustration och jag kontaktade till och med den Juridiska kommittéen för att se hur OTW-medlemmar kunde hålla styrelsen ansvarig. Efter det att hela styrelsen avgick 2015 blev saker och ting mycket bättre. Ingen organisation är perfekt, men jag tror att alla i OTW är mycket mer nöjda idag. Jag hoppas att detta kommer fortsätta och jag tror att det bästa sättet att åstadkomma det är genom att se till att varje styrelseval har flera kandidater än styrelseposter. Jag ställde själv upp i valet 2016 och jag kommer göra det igen om det blir nödvändigt för att se till att finns tillräckligt med kandidater.

Våra framgångar har skett båda externt och inom organisationen. I år hade jag nöjet att stå på scenen på Worldcon när AO3 tog emot ett Hugo-pris och det var jätteroligt.

Inför framtiden tror jag att vi måste samla in mycket mer pengar än vad vi gör idag, så att vi kan anställa betald arbetskraft. Vi kan inte fortsätta förlita oss enbart på volontärer. Vi har ca 5% av Wikipedias sidvisningar och vår budget är ca en tredjedels procent av deras.

Vi inleder vår serie om Archive of Our Own – AO3 (Vårt Eget Arkiv) inför 10-årsjubiléet med att höra från Francesca Coppa. Francesca är en av grundarna av OTW (Organisationen för Transformativa Verk) och också den person som suttit längst i styrelsen (fem år). Hon är fortfarande med i OTW.

Francesca var väldigt entusiastisk över att bidra till denna serie! Här är det hon hade att säga:

Jag har gått i skola nästan hela mitt liv och OTW har utan tvekan varit den bästa skola jag någonsin haft. Som folk brukar säga: ”Allt jag verkligen behövde veta har jag lärt mig i OTW!” Jag har riktigt kära minnen av denna tidiga tid sommaren 2007 efter att folk börjat efterfråga AO3. Mötena höll på i timmar! Naomi Novik och Michele Tepper utvärderade tekniska verktyg och Rebecca Tushnet och Susan Gibel jobbade på våra papper för registreringen som icke vinstdrivande organisation och för att skapa de juridiska och institutionella strukturer som skulle styra vår verksamhet. (Jag tror att Susan är den tidiga OTWs obesjungna hjälte.)

Samtidigt höll jag på att organisera våra volontärer i kommittéer. Vi hade bett dem som var ”villiga att hjälpa till” att berätta om sina färdigheter och intressen, och det var både imponerande och rörande: vi hade advokater, kodare, PR-folk, databasanalytiker, professionella insamlare, systemadministratörer, journalister, managementkonsulter, redovisningsekonomer och tekniska skribenter – så mycket expertis och så många olika sorters expertis, och allt erbjöds oss av ren godhet.

Detta är det som stannat kvar hos mig och det jag tänker mest på nu: att OTW och AO3 handlar om det kollektiva, om fandom-nätverket med dess starka band (”Jag skulle dö för dig”) och dess lösare band (”Hallå där, vi var i samma fandom förut”), och bara kopplingen i att dela en identitet (”Du har en gång älskat en grej lika mycket som jag har älskat den grejen!”) som gör att vi känner igen varandra när vi ser en t-tröja, ett klistermärke eller en öppen flik. Vi drar alla tillsammans mot ett gemensamt mål.Vi är vad webben var tänkt att vara: ett nätverk av människor som går samman för att bygga något och hålla det igång.