Gästinlägg på OTW: Henry Jenkins

Då och då kommer OTW (Organisationen för Transformativa Verk) att stå värd för gästinlägg på våra konton för OTW-nyheter. Dessa gäster kommer att ge ett utifrånperspektiv på OTW eller delar av fandom där våra projekt kan finnas närvarande. Inläggen uttrycker varje författares personliga åsikter och överensstämmer inte nödvändigtvis med OTWs åsikter eller praxis. Vi välkomnar förslag från fans för framtida gästinlägg. Förslagen kan lämnas som en kommentar här eller genom att kontakta oss direkt.

Henry Jenkins är en av de mest välkända akademikerna som studerar fandom. Hans bok Textual Poachers: Television Fans and Participatory Culture från 1992 har lästs över hela världen och ses som en av de grundläggande texterna i fältet fanstudier. När vi frågade om han ville göra denna månads gästinlägg för vårt tioårsjubileum svarade han “Det är en ära att bli tillfrågad om att fylla denna roll.” Henry talar med oss om fans, studenter och fandom.

Textual Poachers läses fortfarande av många studenter och de som är nyfikna på fans och fandom, men du har skrivit ett dussin böcker och många artiklar sedan dess. Vad tycker du har förändrats mest inom fandom sedan dina tidiga dagar som både forskare och deltagare?

När det gäller fandom har påverkan av digitala medier varit avgörande: fandom har fått större räckvidd, inklusive fler kontakter mellan fans i hela världen, snabbare respons från fans som kan reagera i realtid på våra favoritprogram, ett utrymme har skapats där verk av fans är mycket mer synliga för kulturen i stort (på gott och ont), folk kan hitta vägen in i fandom vid mycket yngre ålder och fan-aktivister har utökat sitt inflytande och hävdar sin rätt som svar på nedlagda TV-program. (Man behöver inte se längre än till den dramatiskt ändrade lyckan för Timeless förra våren).

När det gäller de akademiska studierna av fandom har vi sett en framväxt av ett helt forskningsfält, med sin egen konferens och professionella organisation, sina egna tidskrifter (inklusive Transformative Works and Cultures), sina egna publikationsvägar, sina egna kurser, osv. Nästa år eller så kommer det att finnas minst fyra större akademiska antologier som kartlägger fandomstudier, reflekterar över framväxten av en ny generation forskare och representerar innovationer på många områden, men speciellt när det gäller att studier av fandom äntligen hanterar rasfrågor.

Du har varit involverad i många projekt som fokuserar på fans och deras interaktioner med texter och nöjesindustrier. Vilka perspektiv har du fått från dessa upplevelser som du helst skulle vilja dela med fans?

Dagens mediekonsumenter förväntar sig ett meningsfullt deltagande, och medieindustrin inser också att de måste skapa utrymme och se värde i publikens aktiva deltagande i medielandskapet. Men det finns breda meningsskiljaktigheter om vad vi kan kalla villkoren för vårt deltagande, och de dispyterna kommer att vara några av de viktigaste striderna under de första årtiondena på 2000-talet.

OTW är vid fronten av dessa kamper och representerar fans när de kämpar mot immaterialrätt-regimerna vid större studior eller när de konfronterar olika kommersiella strategier för inkorporering. Vi måste tillsammans fortsätta att fråga oss själva: “Vad vill vi?” och använda vår gemensamma makt för att stå upp mot kompromisser som kan komma att göra våld på våra traditioner och praxis. Fandom är värt att kämpa för.

Du har också undervisat i årtionden. Vad har du funnit mest intressant med att arbeta med studenter som är intresserade av fandom?

När jag började undervisa om fandom visste få eller inga av mina elever något om fanfiction eller annan fankultur. Idag vet i princip alla studenter som börjar på grundnivå något om fandom, många har läst fanfiction och de flesta känner någon som har skrivit sådan.

När jag håller mina master-och doktorandseminarier specifikt om fandom är alla studenter ”aca-fans” som hittar sätt att kombinera sina fan-identiteter med sina forskningsintressen. Senast var en stor majoritet av mina studenter någon annanstans ifrån än USA, speciellt från Asien men även Europa och Latinamerika, och jag tycker om att höra deras upplevelser av att växa upp som fans och få deras perspektiv på viktiga debatter inom fältet.

Hur hittade du först OTW och hur ser du på dess roll?

Nyheter om OTW nådde mig från flera olika håll samtidigt, troligtvis genom min kontakt med Escapade, men också via en akademisk kollega vars partner på den tiden var involverad. Jag var så glad att höra talas om framväxten av detta nätverk för påverkansarbete å fans vägnar som förde samman fan-relaterade jurister villiga att hjälpa oss att skydda våra rättigheter gällande skäligt bruk, fan-akademiker som publicerar sina verk i referentgranskade tidskrifter, fan-programmerare som använder sina talanger för att stötta samfundet, och så klart ett arkiv där fans kontrollerar vad som händer med deras egna verk utan inblandning av intressen från “webben 2.0”. Var och en av dessa saker är viktiga i sig självt, men tillsammans har den här organisationen varit en transformativ kraft, i ordets alla betydelser, för fans och deras rätt att deltaga.

Du sitter i redaktions-kommittén för Transformative Works and Cultures – TWC (Transformativa Verk och Kulturer) och gästredigerade tillsammans med Sangita Shresthova dess tionde utgåva. Vilken tyckte du var den mest givande delen av att ha redigerat den utgåvan?

TWC har ett av de mest robusta och ändå stöttande referentgranskande systemen jag någonsin har stött på bland akademiska tidskrifter. Jag berättar för mina studenter att det är en utmärkt plats att publicera sina första artiklar eftersom de kommer att få så mycket konstruktiv respons och hjälp med att förfina sina artiklar för publicering. Och jag gillar att den har öppen och fri tillgång för icke-akademiker via webben.

Vårt arbete med the Harry Potter Alliance och andra varianter av fan-aktivism ledde oss in på att undersöka amerikansk ungdoms politiska liv, vilket resulterade i vår senaste bok, By Any Media Necessary: The New Youth Activism. Där skriver vi om HPA som en modell för fan-aktivism, men också om Invisible Children, Dreamers och American Muslim, samt några liknande teman bland dessa grupper. Ett nyckelkoncept för oss, “den medborgerliga fantasin”, inspirerades tidigt av J.K. Rowlings fras “Imagine Better” (“Föreställ dig något bättre”), som HPA plockade upp och använde. Mina samarbetspartners och jag redigerar nu en bok med fallstudier om populärkultur och den medborgerliga fantasin som undersöker hur aktivist-grupper världen över använder och remixar populärkultur för att rama in sina budskap. Vissa av dessa är fan-grupper, men många är det inte; dock tvivlar jag på att jag skulle ha varit så uppmärksam på dessa utvecklingar om jag inte följde fandom så noga som jag gör.

Vad inom fandom har mest inspirerat dig, antingen just nu eller under olika tidpunkter i ditt liv?

Jag slutar aldrig att förvånas över hur fandom visar sig vara ett utrymme för lärande för så många människor på så många olika sätt. Tidigt var jag intresserad av sätten som fandom gav mentorskap inom skrivande, video-redigering och andra kreativa processer, med beta-läsande och fan-mentorskap som ett rikt exempel på ett mellanmänskligt system för lärande.

För åratal sedan spelade fandom en nyckelroll i att hjälpa mer kvinnor att komma in i cybervärlden, och att överkomma vad policy-skapare beskrev som en könad digital klyfta. Och fandom gav en säker sfär för folk att arbeta igenom förändringar i köns- och sexualpolitik under 1980- och 1990-talet. Det hjälpte speciellt kvinnor att uttrycka sexuella fantasier och bli öppna för alternativ som annars var stängda för dem. Fandom på det här sättet fungerar som någonting liknande en feministisk grupp för att väcka medvetenhet.

Fandom har också varit en ledarskapsakademi och hjälpt kvinnor att skaffa förmågor som entreprenörer och aktivister, vilket har utökat deras röst och inflytande inom kulturen. Och fandom fungerar på detta sätt för allt yngre personer, eftersom online-fandom tillåter gymnasieelever att hitta sin plats i den större gemenskapen. Fandom passar inte allas behov och dessa ideal fullföljs inte alltid i praktiken, men genom åren har jag känt så många människor som har vuxit och lärt sig genom sina upplevelser som fans. Och för många av dem ger OTW en chans att använda dessa personliga och professionella förmågor för att ge något tillbaka till sin gemenskap.


Kolla in tidigare gästinlägg

Detta nyhetsinlägg översattes av OTW’s översättarvolontärer. För att lära dig mer om vårt arbete, besök sidan för Översättning på transformativeworks.org.